En engelsk opieätares bekännelser

Långt innan skildringar av drogberoende som Junkie och Trainspotting fanns Thomas de Quinceys En engelsk opieätares bekännelser - den ursprungliga berättelsen om beroendets njutning och smärta. Först publicerad anonymt i ett magasin 1821, kom den sedan ut som bok 1822 och katapulterade de Quincey till berömmelse.

de Quincey delar upp sin berättelse i två delar, där den första ger en bakgrund till hans liv och vad som ledde honom att börja ta opium, och den andra systematiskt går igenom opiets fröjder och efterföljande kval. Trots att sektionen om de negativa konsekvenserna är betydligt längre än den om fröjderna fick de Quincey kritik för att ha gett en för lockande bild av opium.

En engelsk opieätares bekännelser har haft vida påverkan både inom psykologi och litteratur, och var bland annat en stark influens för beatnik-generationen.

I översättning av David Sprengel.

Thomas de Quincey [1785-1859] var en engelsk författare och journalist. Trots relativt goda förutsättningar levde han ett krokigt liv kantat av skulder, misslyckade studier och drogberoende. Hans skrivande blev dock hyllat och har influerat författare som Edgar Allan Poe, Charles Boudelaire och Jorge Luis Borges. Debuten En engelsk opieätares bekännelser anses av många vara starten för beroende-litteratur i västvärlden.