Intet ont anande kliver en samling människor ombord på ett flygplan för en trevlig tur Stockholm runt. Planet är av gammal god årgång, sjuttioett år. Besättningen erfaren, vädret bra, passagerarna entusiastiska. Men molnen hopar sig, ett oväder är på gång. Och än värre – en kosmisk olyckshändelse gör att de landar i en värld där allt verkar så... gammaldags. När bussen de tvingas in i sedan kör på vänster sida av vägen, växer insikten om att de hamnat i en tid de bara läst om eller upplevt som barn.
Åren gick. De slutade aldrig längta tillbaka.
Agneta och Leif är två göteborgare som träffades på ålderns höst. De har funderat mycket över hur tiden och tidsandan påverkar oss människor – de val vi gör, hur dagarna ser ut, vilka vi faktiskt blir. Mellan sig har de erfarenheter som kemist, etnolog, journalist, sjuksköterska, fredsforskare, bibliotekarie. De har städat, jobbat på posten, i konditorier, godisaffärer och hemtjänsten. I en av deras skrivbordslådor ligger nånstans också ett – numera utgånget – certifikat som segelflygare.
