Tar sig äppelträdet jag satte i våras? Har älven stigit mycket efter regnen? Hur staplar man bäst den klyvna veden? Göran Greider berättar i dessa nedskruvat vardagliga texter om det han ser omkring sig i en by i Västerdalarna, framförallt under sommaren. Han undrar hur vädret egentligen var i Edens lustgård och leker med tanken på en trädgård bara för ogräs. I den litet taniga syrenhäcken bygger han en svävande grön dörr. En sensommardag uppe på fäbodarna på berget tänker han på vallflickorna som så intensivt längtade bort. Under älgjakten noterar han hur skogarna befolkas igen och på vintern gläds han över att kunna åka skidor över de frusna myrarna. Det är ett slags idylldskrivande Göran Greider ägnar sig åt i denna bok, men de stillsamma betraktelserna snuddar ofta vid stora frågor om växthuseffekten, regionalpolitiken, rovdjurens vara eller icke vara. Fram växer ett porträtt av författaren sedd från en friare sida, av svensk landsbygd och förstås av Dalarna.
