Idde känner alla katter som bor i området. Hon vet vad de heter, och var de gillar att bli klappade. Men en dag ser hon en katt hon inte känner igen. En röd med skär nos och vita morrhår. En ny katt i kvarteret. Katten verkar inte hitta hem, den står där vid busken och ser rädd och väldigt ensam ut. Det måste vara en bortsprungen katt!
Mamma och Idde lägger ut en fråga om katten i kvarterets facebook-grupp. Och de sätter upp lappar på ställen där gamla personer som kanske inte har en dator brukar gilla att vara, vid bänkarna, utanför bingohallen, inne på vårdcentralen, konditoriet, biblioteket och kiosken som säljer lotter. Men ingen svarar eller ringer och säger att de saknar sin älskade katt.
På söndagen blåser det upp till storm och katten står fortfarande kvar. Nu kan inte Idde, alla katters beskyddare, låta katten stå i kylan mer. Hon hämtar in den blöta kalla katten och börjar torka den med en handduk, mamma kan säga vad hon vill!
