Krigets gentlemän

Beschrijving van het boek

Försvunna krigsbarn, korruption inom lottakåren och ett krig där det egentligen inte finns några gentlemän.

Det är sent i november 1944 och andra världskriget går in i sin slutfas. Polissystrarna Rut och Svea har fått nya identiteter som lottakårister och placerats på Gotland. Det finns misstankar om oegentligheter rörande transporterna av finska krigsbarn som anländer till ön. Är lilla Toivo från Karelen verkligen föräldralös och därmed lämplig för adoption?

Och vem ärver familjegodset Kaggehus efter den döende grevinnan Lussan Kagg, nu när fideikommissbrevet har försvunnit? Desinformation och propaganda är fortfarande något som alla måste ta hänsyn till. Vem kan man egentligen lita på? Finns det över huvud taget några gentlemän i krig?

Krigets gentlemän är den tredje och avslutande delen i spänningsserien Polissystrar. De första två delarna, Sedlighetsbyrån och Förbjuden ingång har prisats av såväl läsare, lyssnare som recensenter.

CHRISTINA WAHLDÉN är författare och journalist. Under sina många år som kriminalreporter på Svenska Dagbladet bevakade hon främst våldsbrott mot kvinnor och flickor. Hon har skrivit en mängd böcker för både vuxna och barn.

***

Om Förbjuden ingång:

”Christina Wahldén bjuder, precis som i första boken, på spänning, humor och värme i Förbjuden ingång. Även om mysteriet i sig väcker nyfikenhet är det framför allt de välskrivna karaktärerna som är den stora behållningen. Hur ska det gå för dem? Helhetsbetyg: 5.” BTJ

”Det blir många förvecklingar och tidstypiska detaljer, med tonvikten på kvinnors kompetens och relativa osynlighet, som stundom hade ovedersägliga fördelar. Bäst är verklighetsbakgrunden, om hur kriget visar sig vara ett bra tillfälle för alldeles vanliga brottslingar att utveckla sina talanger.” Lotta Olsson, DN

Om Sedlighetsbyrån:

Det här är första delen i en ny serie som verkar hålla vad den lovar. Med råge. Tidsskildringen, persongalleriet och den ofattbara ondska som avslöjas – allt känns verklighetsnära och skrämmande.” Ingalill Mosander, Aftonbladet