I essän »Birgitte Bardot & Lolitasyndromet« [1959] förutspår Simone de Beauvoir omstörtningarna av västvärldens kvinnobild genom en reflektion över fenomenet Brigitte Bardot, som hon betraktar som existentialismen förkroppsligad i form av en ny frigjord kvinna, som inte längre låter sig reduceras till ett objekt för mannens begär och i stället hävdar sin egen sexualitet, men som på så sätt också ger upphov till fientlighet och hat hos många kvinnor och män.
