Om ni hör någon ropa så är det jag. Jag är jag. Jag är femton år. Och jag är livrädd.' På ett café i Stockholm sitter Puck. Hon väntar och tänker. Väntar på någon hon inte har sett på mycket länge. Och tänker på hur det var då, när hon bara var elva. Berättelsen om Puck som 15 åring varvas med den om Puck som 11 åring, och i brytpunkten växer långsamt bilden fram. Bilden av en ung tjej som gör sitt bästa för att hålla masken, ha kontrollen, inte låta någon komma för nära. Det här är boken om Puck. Men också om en pappa som försvann och en mamma som stannade kvar. Om att allt för ofta vara rädd rädd att det ska bli fel igen, rädd att alla ska förstå. Om svek, ilska och rädsla, men också om vänskap, kärlek, och kanske försoning. Med en stark närvaro och ett snudd på självlysande språk berättas historien om Puck. Om vem hon var och den hon blev, och om ett liv där det fattas en tärning.