Detta är en berättelse där temat rör identitet i tid och rum och längtan efter konverteringar till andra tider, språk, religioner, århundranden. Trettonhundratalet, sjuttonhundratalet ställs i viss mån mot vårt eget århundrade. Samtalspartnern är en "daimon", den inre rösten, som hos Sokrates. Eller som det står i min uppslagsbok "en inre röst möjligen en hallucinativ natur som han i många fall även i obetydliga angelägenheter lät leda sig av". Här har jag tänkt mig ett övergångsobjekt en människa i ett visst skede av sitt liv kan ha användning av. Texten är ett försök att skildra ett sådant skeende.
