”Stranden är fin och de är ensamma på ön. Vem annars skulle bada här? Varifrån skulle det komma någon obehörig och breda ut en filt? Ute i vattnet höjer sig hopptornet, en ställning av metall och trä, den ser skrämmande ut, som ett skelett av en strandad dinosaurie. Och idag står två tjejer på den högsta avsatsen.” Hela våren har Rakel gått ensam, smugit genom lägenheten för att inte störa mamma, stått själv på rasterna. Nu är det sommar, den vackraste på hundra år, men ingenting har förändrats. Rakel är fortfarande ensam, utslängd på en ö i havet med en kusin som hatar henne. Men utanför ön finns ett hopptorn, och i hopptornet ett par tvillingar som vill lära Rakel att dyka. De vet ju inte att Rakel är en som står utanför och tittar på. En som inte vågar. När tvillingarna vill att Rakel ska utföra tre uppdrag för att bli med i deras hoppklubb kanske hon ändå måste våga? Men tvillingarnas lekar blir allt farligare och på den vackra sommarön växer skuggorna.
