Johan Ingmarsson hatar sitt jobb som handläggare på koncernen Refina AB. Han tvingas ofta att jobba såväl kvällar som helger, och finner det allt svårare att upprätthålla meningsfulla relationer med familj och vänner. Arbetsuppgifterna tråkar ut honom och han utför dem med en känsla av meningslöshet. Men han behöver jobbet, så han uthärdar de långa mötena utan innehåll och mening; han fogar sig efter chefernas nyckfulla och orättvisa ledarskap och ser passivt på medan hans tillvaro begränsas steg för steg.
Egentligen är det författare han vill bli. Jobbet som handläggare har han tagit för att han behöver det. Av samma anledning är han rädd för att förlora det. Avgrunden mellan den han är och den han vill vara blir till slut så stor att han inte står ut längre.
När han bestämmer sig för att skriva om sina upplevelser upplever han slutligen en ljusning i tillvaron. Han ser en utväg, en möjlighet att bryta sig loss. Konflikten mellan det liv han lever och det liv han vill leva djupnar och når slutligen sin kulmen.
