Kärlekens mörka labyrinter

"Jag ryser. Känns som det är jag själv som är med i boken. Får gåshud och tårar och minnen som kommer upp. Lever mig in i texten som om de handlade om mig själv. Mycket spännande och väldigt intressant" - Jennie

"Helt underbart att få läsa detta. Man rycks verkligen med i handlingen. Känns som om det handlar om sig själv. Kunde inte sluta läsa när jag hade börjat. Man lever verkligen in sig " - Maria

"Känslor och tankar är så beskrivande att man kan känna dom själv. Man lever sig snabbt in under karaktärernas hud. Bilder målas upp samtidigt som man läser, det känns som att man följer med honom, som att man är där. Beskrivningen om människors lycka, relationer och missbruk är så rå, så ärlig och sann. Jag kan känna igen mig på bara några få sidor. En hopplöshet man lär sig leva med och väljer att lägga bakom sig , en nyfikenhet man ständigt bär på, viljan av att bli mer - utan att bli någon eller något man faktiskt inte är. Att få vara sig själv och känna att man klarar av livet och allt det kastar framför en. Jag älskar hur man sveps in som att man är där, som att det är jag som lever det livet man får läsa ifrån. Det finns så mycket man kan känna igen sig i, både perspektiv, personligheter, omgivningar, rädslor, styrkor och svagheter.. De råa och så väl beskrivande formuleringarna runt så enkla saker gör att jag fastnar direkt och blir en del av historien. Fortsätt som du gör, ta tillvara på din kraft att kunna måla upp och beskriva både känslor, uttryck och omgivning!" - Johanna

"Du fortsätter att med din råhet få en att känna sig illa berörd för man vet att så är verkligheten som du beskriver, men man väljer att blunda. En råhet som jag fortfarande förundras över hur du får till, så mycket hemskheter i detalj. I nästa stycke får du en att känna tvärtom, man ser kärlek och hopp. Blandat med din bitar där man ofta får nya insikter. Det är mycket du." - Lena

"Asså det här är ju bara så bra. Som alltid Tack för att få läsa och ta del av dina verk." - Lena