Sprakfålen tar farväl

Goddag på er allesamman! Här har ni mej nu igen. Men denna bok blir - jag menar allvar nu - MIN SISTA. Inte för att jag själv skulle ha något emot att fortsätta. Att skriva är det roligaste, jag vet, men ni förstår, jag har lovat Greger, min käre make, att upphöra med författarskapet en tid. Kanske för alltid... Inte för att detta - jag menar författandet - på något sätt hindrar mej från att sköta mitt hem. Nej, det är inte orsaken! "Skälet varför" är att Greger blir så hemskt nervös varje gång, han får se en ny bok av mej i något bokhandelsfönster.

- Ha, nu ligger där en igen! pustar han. - Nu ska man gå och våndas i veckor för din skull.