”Kroppen är mör, du kan inte röra dig och har ingen aning om var du är. Vätskan rinner in i ena mungipan och av den beska smaken inser du att det är blod. Krafterna sinar och du dimper ner i en pöl åstadkommen av den livsnödvändiga vätskan.”
Femton noveller, eller låt oss kalla dem öden, fyller dessa sidor. Femton öden där den största makten på jorden – kärleken; i alla dess former – har smetats ut med svarta stänk över berättelsernas invånare.
Dessa stänk är mörka, nästintill svarta, och för att kunna utmana ödet krävs krafter utöver det vanliga.
