Vivian

"en författare som med suveränt handlag låter många jag tala och hela liv växa ur några få rader. En omistlig röst i samtidslitteraturen."

Borås Tidning

”I Hesselholdts framkallningsbad tonar Maier gradvis fram, omgiven av sina skiftande arbetsgivare och med USA:s efterkrigshistoria som brus i bakgrunden. Anslaget är lätt, inte sällan lekfullt, men det som porträtteras här är nog en känsla av förgänglighet. Säkert är hur som helst att detta är en av höstens bästa romaner.”

Tidningen Vi

Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2017

Vivian Maier (1926–2009) levde ett helt anonymt liv och arbetade som barnflicka i välbeställda familjer i New York och Chicago. Strax före hennes död fann man den otroliga samling fotonegativ – över 100 000 stycken – som hon tagit under fyra decennier. Foton på människor och platser som nu räknas som ett av nittonhundratalets mest betydande fotografiska konstverk.

I Christina Hesselholdts roman möter vi Vivian genom en kör av olika röster, bland annat via Ellen, ett av de barn hon passar. Vi får ta del av Vivians svåra uppväxt i en familj som ursprungligen emigrerat från Europa till USA, och hennes ensamhet som vuxen. Hon bor hos den familj hon jobbar hos, är en fysisk del av den, men ändå alltid utan samhörighet. På gatorna lever hon upp, hon lever för att fotografera. Och i sitt rum samlar hon tidningsurklipp och fotografier, travar dem ända upp till taket, så att hon knappt ryms själv.

Vivan är ett vibrerande mästerstycke om kompromisslös­het och konstnärskap, skriven på glasklar prosa.

”Hos Hesselholdt får man lära känna Vivian genom berättarjaget, familjerna hon jobbar hos, hennes egen dysfunktionella familj och henne själv. Man tror på dem alla, trots deras ibland motsägelsefulla historier. Och det gör Hesselholdts tolkning av Vivian till något av det mest övertygande jag läst.”

Opulens

”det är framför allt i de stycken där Vivian själv får komma till tals som boken glänser. Fram träder bilden av en kvinna som hade svårt att känna sig hemma i samtidens normer och som hellre betraktade tillvaron än deltog i den.”

Sydsvenskan

”en fantasieggande bild av en annorlunda människa och stor konstnär.”

Vi Läser