Hillevi rider längs den halvt igenväxta skogsstigen. Vid Brudfallet håller hon in hästen. Nästan på dagen för ett år sedan hade hon suttit på Vegas rygg och sett hur vattnet i forsen skummat och yrt, precis som nu. Då hade Isidor suttit på Svartens rygg vid sidan om henne. Men det gjorde han inte nu.
Hillevis tankar går vidare. Hon och Isidor hade ridit vidare till hälsobrunnen. Där hade de älskat för sista gången.
Varför hade allt blivit så fel? Varför hade hon inte kunnat säga ifrån till sin far?
Frågorna var många. Alla började med: ”Varför”
Visst såg Brudfallet ut som en brudslöja … Hon kände dragning till det forsande vattnet. Kanske Brudfallet fått sitt namn på grund av att en olycklig brud dränkt sig.
