Nils Ferlin dog 1961, men är fortfarande en högst levande, läst och sjungen diktare. Han debuterade 1930 med En död dansares visor och framgången var omedelbar. Ferlin framförde själv sina dikter med en improvisatorisk nonchalans, men hur bohemisk han än kunde framstå var han det aldrig med sina texter. Han arbetade länge med dem för att ge dem ett intryck av lätthet. Jenny Westerström, högskolelektor vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Lund, visar här en ny bild av Ferlin som en modernare och mer medveten diktare än vad man tidigare har velat göra honom till.
