”Ingen av dem reflekterade, då de reste till Stockholm för att börja handelsskolan, över de sociala omvälvningar, vilka tvungit till omplacering av den kvinnliga arbetskraften så att det blev helt naturligt att deras stockkonservativa fäder drevo upp pengar och sände i väg dem i stället för att hålla dem hemma. De kände sig inte som frigjord arbetskraft, på väg att omplaceras i ett könlöst yrke, den dag de började på institutet. De voro bara två unga flickor och det hela var inte så avgörande. Inte föll det dem in, att de nu skulle vara med om att för kvinnorna utexperimentera en radikalt ny form att leva och arbeta, att de hade sitt liv som ett svårlöst problem för sig, eller att framtiden kunde komma att dra slutsatser av det sätt, varpå de löste det.”
Få svenska kvinnogestalter fortsätter att engagera och provocera i lika hög grad som Elin Wägner (1882-1949), få har varit lika mångsidiga och lika tydliga i sina ställningstaganden både i sin person och i sitt verk. Författaren, journalisten och feministen Wägner var aktiv i kampen för kvinnlig rösträtt, var med och grundade Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad 1925 och blev som andra kvinna efter Selma Lagerlöf invald i Svenska Akademien 1944. Den odödliga gärningen utkom för första gången 1928.
