Det är Lotta, förstås!

Och Lotta, det är jag - Marie-Sofie Månsson.

Namnet Lotta fick jag, när jag bara var någon månad, har mamma berättat. Så fort hade mina föräldrar och syskon hunnit tröttna på mitt rätta och stiliga namn. Det föll sig lättare att säga Lotta, påstår de. Och jag förstår dem. Det måste vara påfrestande att komma dragande med Marie-Sofie i alla möjliga sammanhang.

I all synnerhet, när jag nu blev den jag blev. Inte en liten ljuv och förståndig flicka utan en slarvig, hoppsig, tanklös ... ja, vad är det mer de brukar säga att jag är? Jo, bullersam och högljudd. Det där sista vet jag inte alls varifrån de har fått det. Det måste väl för sjutton höras vad man säger?

B. Wahlströms rödgröna ryggar har fyllt svenska barns bokhyllor sedan början av 1900-talet. Böckerna är dokument av sin tid och bör läsas som sådana. Vi har valt att inte omarbeta texterna och förlaget står inte bakom eventuella åsikter och uttryck som kan upplevas som stötande, då vi ser detta som ett digitalt tillgängliggörande av historiskt material.