Vi hade krupit upp bland kuddarna i min soffa, Lilian, Vivan och jag, och pratade tyst, sedan Annika lagt sig. Hon sov så gott i andra änden av rummet, att vi kunde prata fritt ur hjärtat om vad som helst.
- Jag måste erkänna, sade Lilian plötsligt, att jag är gräsligt nyfiken på schejken.
- Vilken schejk? undrade jag.
- Nu har det brutit ut på allvar, sade Vivan och högg in på ett päron. Jag har alltid sagt dig, Lilian, att du springer för ofta på bio. Och att du läser för många romantiska böcker. Du skulle...
- Tyst, sade Lilian. Ni kommer förstås inte ihåg vad Tobbe berättade.
- Jo, jovisst, utbrast jag. Om den nye pojken i klassen..."
