Vi sitter på glasverandan. Stefan fryser. Det är 24 grader varmt. Han säger att han suttit klart på verandan. Han har blivit mager. Jag säger inget om det. På natten rör han sig oroligt, andas så lätt.
Vad händer i väntan på döden? När man efter många år tillsammans vet att man inte längre kommer att leva ihop, när drömmar om tiden efter pensionen inte längre kan bli verklighet. När den man älskar förändras i kropp och själ. Vad händer sedan, när man förlorat sin livskamrat? När man står ensam kvar och ska ta tillvara på livet trots att man mist sitt sammanhang.
Jag har nog förstått att han är död är en personlig berättelse om kärlek, liv, död och ensamhet. Enkelt, rakt och utan filter beskriver Hjördis Gustafsson sorgen, och saknaden som en dag får henne att dansa igen.
