Uppsala på 1880-talet. Han har nyss blivit extra ordinarie assisterande stadsläkare och det åligger honom att ha uppsikt över stadens offentliga kvinnor. En gång i veckan undersöker han dem och ibland patrullerar han nattetid gatorna tillsammans med en poliskonstapel för att se till att de inte stör ordningen. Allt ska skötas med största möjliga diskretion. Men när en av de unga kvinnorna vädjar till honom om hjälp förmår han inte neka henne den. Han går över en gräns, och en tystnad börjar breda ut sig kring honom vart han går i staden och mellan honom och hans hustru. Ola Larsmos nya roman levandegör en brytningstid i vår historia genom att på nära håll följa en människa som inte är hemma vare sig i det gamla eller det nya men är tvungen att följa sitt samvete. Och parallellt med berättelsen om den unge stadsläkaren löper den unga kvinnans historia.
Jag vill inte tjäna är en lågmäld men intensiv berättelse där författarens intresse för historien och samhällsutvecklingen på ett lyckligt vis samspelar med hans förmåga att skapa levande gestalter som dröjer sig kvar i läsarens medvetande. Det är en av Ola Larsmos främsta romaner, om inte hans allra främsta.
