Verner von Heidenstam inledde med berättelsecykeln Karolinerna (1897-98) sitt nationellt historiska författarskap. Den är ett äreminne över Karl XII, hjältekonungen som i spetsen för sina blå drabanter satte troner i gungning, den ensamma människan som kämpade mot övermakten utan att vika en tum från sina ideal. Men det är också ett monument över svenskarna, officerarna och männen i ledet, herrgårdarnas och de grå backstugornas folk, över alla dem som svalt och försakade.