En skidutflykt på fjället en julafton var fel val av dag. Om hon råkade skida vilse, fanns det ingen att fråga om vägen.
Det där med väderstreck var Vivan dålig på. Ännu sämre när det gällde att orientera efter solen.
Den pinande fjällvinden svepte in henne i vass yrsnö som fick det att svida i ögonen och det blev svårt att se.
Matsäcken var slut och mörkret började sänka sig över de vita vidderna. Vivan var trött och helt vilsen och behövde ta en rast. Inom sig hörde hon sin fars ord: ”Sätt dig aldrig för att vila, du kan somna och frysa ihjäl …”
Trots denna minnesregel, var hon tvungen att ta en paus. Hon orkade inte en meter till. Just då fick hon se ett blinkande ljus långt, långt där framme. Var det en hallucination, eller ett ljussken från ett UFO?
