Klockaren kom cyklande i den råkalla höstvinden för att göra klart i kyrkan inför allhelgonahelgen. I mörkret såg han att det lyste i klocktornet. Där uppe skulle ingen finnas.
En tågvissla hördes. Efter alla olyckor som inträffat vid järnvägskorsningen, skyndade han sig över spåret.
Inkommen på kyrkogården såg han hur löven snurrade runt i en märklig virveldans mellan ett par höga gravstenar. Dörren till likboden blåste upp och slog i väggen med en skräll.
I boden stod kistan med Tekla Myrman. Klockaren gick dit för att stänga dörren. Då såg han att kistans lock var sönderbrutet och liket … Vart hade liket tagit vägen …?
Just då ljöd kyrkklockornas klang ut över nejden, utan klockarens hjälp.
