”På gården stannade han och tittade. Ja, det var sant, som doktorn brukade säga, det var som ett rus att se en sådan trollgubbes urgamla gård, med hundraåriga lindar med mossgula starholkar, med murkna uthus och branta, slitna trappor och broar, svalen och lider i alla riktningar. Han ville sätta sig på en sten och dricka in detta rus.”
Dan Andersson (1888-1920) var författare, poet och tonsättare och ses som en pionjär inom den svenska arbetarlitteraturen. Hans poesi har fortfarande bred folklig popularitet, och har inspirerat allt från frimärken till statyer och Thåström-hyllningar. 1914 debuterade han med novellsamlingen Kolarhistorier som handlar om en grupp kolares vardag under en vinter. Hans tredje novellsamling, Det kallas vidskepelse, utkom 1916.
