Under hösten hade Enriko Palmåker och Albert Månsson rest en kolmila. De skulle turas om att passa milan nattetid, för en mila fick inte lämnas obevakad.
En mörk höstkväll uteblev Albert från sitt nattpass. Först blev Enriko irriterad. Men snart skulle det visa sig att Albert måste ha råkat ut för något på väg till kolmilan den där mörka höstkvällen.
Det ordnades med skallgång, men Albert stod inte att finna. Hade han gått vilse och drullat ner i något gruvhål. Det fanns en del sådana vattenfyllda hål där det letats lemonit-malm.
Den enda som visste något om Albert Månssons försvinnande var Skogsrået. Men på henne var det ingen som lyssnade. Hon hade sänt både korpen, lavskrikan och en fladdermus med meddelande till människorna, men de tycktes inte förstå språket.
