I den stora inledande essän i "Den sjunde djävulen" lär Georg Klein känna två sinsemellan mycket olika författare: den ursvenske Stig och israelen Buli. Samtalen med dem och läsningen av deras böcker leder Klein till att reflektera över skillnaderna mellan traditionellt svensk och judisk mentalitet – inte minst vad gäller våld och krig. Vill man i Sverige helst blunda för realiteter man ändå vet finns? Är det kanske klokare att på judiskt vis ta verkligheten för vad den är och göra det bästa av saken? "Den sjunde djävulen" innehåller också en stort upplagd essär om den vetenskap Klein älskar mest av alla: genetiken, en essä där Klein efter en hjärtoperation reviderar den upphöjda hållning till den egna döden som han tidigare redovisat, och en epilog, där han försvarar vetenskapen som den bästa metod vi har att söka kunskap om den värld vi lever i. Georg Klein debuterade 1984 med den självbiografiska boken "... i stället för hemland" och har sedan dess, vid sidan av sin cancerforskning, utvecklat ett betydande och mycket läst författarskap. I Den sjunde djävulen rör han sig fritt, djärvt och personligt över stora och väsentliga kunskapsområden. Essäsamlingen gavs ut första gången 1995.
