I romanen En stund är vi vackra på jorden berättade Ocean Vuong om en son och en mor som invandrat från Vietnam till USA. I hans nya diktsamling är sorgen efter en mor som dött ett centralt motiv. Liksom i romanen tycks Vuong kunna tämja och tänja språket till att göra nästan vad som helst. Dikterna i samlingen talar direkt till romanens teman: här finns familjen och förflyttningen, den geografiska och klassmässiga, meditationerna kring minne, förlust och återfödelse, ofta inrymda i en paradox. Att insistera på skönheten i det trasiga, drömma om ömhet i en kultur som reproducerar våld, bara känna stumhet men längta efter livfullheten på andra sidan sorgen. Ocean Vuong skriver nära, andäktigt, vibrerande – i spänningsfältet mellan de mest intima erfarenheterna och den historia som formar förutsättningarna för våra liv.
