Emil Nägeli, filmregissör från Schweiz, söker efter faderns död inspiration till ett nytt filmprojekt och hamnar i det tidiga trettiotalets Berlin och Tokyo, mitt i strömfåran av kulturella och politiska omvälvningar. Ska han lyckas gestalta »en samtidens metafysik, i alla dess fasetter, inifrån själva tiden«?
»›De döda‹ är en storartad Mefisto-Faust-allegori, ett briljant litterärt tilltag som vi från och med nu nog får beteckna som krachtianskt.« Karl Ove Knausgård
»Jag läste ›De döda‹ två gånger i rad, först för historiens skull, sedan för textens skönhet.« Sjón
