Fem-gänget närmade sig Kirrinön. Mitt på ön reste sig slottsruinen. Trasiga valv och halvt nerrasade torn och murar var allt som fanns kvar av byggnaden, som en gång i tiden hade varit ett imponerande slott. Nu bodde bara kajorna i det och på murkrönen och tornen satt måsarna i flockar. "Det ser hemskt mystiskt ut", sa Julian. "Det skulle vara roligt att gå i land och titta på det. Och tänk vad kul om vi kunde övernatta på ön!"
Men hade de anat vad de skulle råka ut för hade de nog aktat sig för den gamla slottsruinen ...
