Det dröjde flera, flera dagar innan mamma kom hem med babyn. Och Frida hann berätta många gånger för både fröken och kamraterna men mest för Berit att hon hade fått en lillasyster. — Hon är så söt, så söt, så söt, sa Frida. Hon har ögon som är alldeles blå, och hennes hår är långt och gulligt och lockigt. Berit stod bredvid och lyssnade avundsjukt.
[---]
Ooh äntligen! När Frida kom hem från skolan var mamma där. — Sch! sa hon. Lillasyster sover. Kom ska du få se henne. Men du måste smyga riktigt tyst. Och Frida smög. Hjärtat dunkade hårt, så nyfiken var hon. — Är hon inte söt? sa mamma. Frida svalde. Söt? Inga guldlockar och inga blå ögon. Bara något skrynkligt, rött, med en rak mun på. Frida såg förvånat på mamma. Hur kunde mamma tycka att den där var söt?
