Grattis, ha ett bra liv

Det hände ett och annat den där hösten … Min syrra Lou ville inte leva längre. Hon fick fira sin födelsedag på psyket. Pappa gav upp helt och la sig i badkaret och vägrade komma upp. Det var väl mest mamma som liksom höll skenet uppe av att vi var en normal familj … Så träffade jag Roger, varma, mjuka, kloka Roger. Var han kom ifrån vågade jag nästan inte fråga, för det var som om han inte fanns på riktigt. Som om han var en dröm. Jag antar att alla familjer har sina hemligheter och begär. Det här är berättelsen om oss.