Ellis ler mot pappa bakom kameran. Det har hon lärt sig tidigt. Ett leende som visar omvärlden att allt är perfekt. Att hon är hel och ren, har tak över huvudet och mammas fantastiska mat på bordet.
Men ingen ser den känslomässiga försummelsen. Otryggheten och den psykiska stress hon utsätts för. Som tvingar henne att ensam hantera sina traumatiska upplevelser. För att överleva fortsätter hon skratta mot omvärlden. Inuti fryser hon till is.
När Ellis är vuxen dör hennes mamma och pappan flyttar utomlands. Allt bubblar upp till ytan och hon inser att hon fångat sig själv i ett känslomässigt fängelse. För att frigöra sig finns det bara en väg ut.