En kvinna letar efter sitt barn. Hon letar längs cornichen där dottern brukade arbeta. Hon letar tills hon är vansinnig, galen av sorg.
Du är på semester, med ett barn som börjat växa i magen, och ser någon falla från cornichen. Senare ska du så länge som möjligt vägra att föda ditt döda barn, så länge barnet finns kvar inuti dig kan det inte helt tas ifrån dig.
Kvinnan som förlorat sitt barn minns sin mors förluster, förlusten av ett språk, ett land, en identitet. Kan man rangordna trauman?
