Döden på lustresa

Nedanför trappan stod fru Carlsson med en näsduk tryckt mot munnen.

”Åh, kan ni hjälpa mig, herr Nihlén”, sade hon och snyftade. ”Jag vet inte vem jag ska våga be om hjälp.”

”Vad har hänt?” undrade Nihlén.

”Åh, det är så hemskt. Direktörn ligger död där uppe. Jag visste att det skulle gå illa. Varför skulle direktörn propsa på att sova i den gamla sovkammaren?” Hon brast ut i hysterisk gråt.

”Det är rummet där baron Bielkenstierna hittades död, mystiskt strypt av osynliga händer …”

”Nåja, låt oss först hitta direktören innan vi drar förhastade slutsatser”, sade han lugnt. ”Har frun en nyckel till rummet?”

* * *

Andrée Warg lever sina dagar i ett Stockholm som går från 1800-tal till 1900-tal. Det finns en allmän förväntan om det nya århundradet, men Warg är mer intresserad av att tillskansa sig förmögenheter där det går. Många av brotten i staden är råa men Warg är en gentleman och hans raffinerade metoder ger honom både förmögenheter och framgång men även respekt – och med jämna mellanrum löser han brott i bara farten.

* * *

Warg och Nihlén kostar på sig en lustresa till skärgårdsön Utö över midsommarhelgen. Där har direktör Lundin omdanat gruvorten till ett modernt semesterparadis. Men här finns också hemligheter. en baron som spökar och direktörens förmögenhet i diamanter. När direktören hittas död pekas Warg ut som mördare, men är han död och vem har diamanterna?

* * *

"Det blir hejdlöst roligt, men inte mindre spännande för det"

"En verkligt underhållande berättelse"

"Jag får exakt samma känsla som när jag var tonåring och läste äventyrsberättelser och Hitchcocks noveller om det oförklarliga"