En dimmig morgon i november satt han som vanligt längst bak i bussen på väg till skolan. Redan när bussen saktade in vid den där hållplatsen upptäckte han något rött, något rött som inte brukade finnas där, och när den rödhåriga flickan stigit ombord tyckte han att hon lyste upp hela bussen. Ja, så hade det varit första gången han såg henne. Visste han redan då att hon var Hjärtans Fröjd?
"Just så här var den, din och min första kärlek, lika djup och allvarlig, lika tvär i kasten mellan eufori och tröstlöshet. Per Nilsson skriver om det som alla varit med om så att det känns nytt och fräscht. Det är sannerligen en beundransvärd prestation!"
