Berätta, sa Corinne igen. Det brukar kännas bättre när man pratar med någon.
När Corinne ska börja sjuan ser hon sin chans att byta skola och börja om. Bli sig själv igen, och inte Corinne med den döda mamman. Ingen ska få veta hur det ligger till.
En dag upptäcker Corinne och några klasskamrater kuratorns övergivna rum i en del av skolan som är avstängd för renovering. Det börjar som en lek när Corinne tar plats i kuratorns stol. Men det är något med rummet, en stämning, som gör att leken snart övergår i allvar. En efter en kommer de andra tillbaka för att avslöja sina innersta hemligheter för henne. Och Corinne lyssnar och tar emot. För om man är den som försöker hjälpa, behöver man inte tänka på det man själv är ledsen för.
