Det måste finnas en rebell i någon vrå inom människan – det är den insikten som kommer en kvinna i en av novellerna att välja en osäker framtid som dock står i överensstämmelse med den egna personlighetens krav hellre än att ”diska sig in i ett äktenskap som på sin höjd var en skaplig ålderdomsförsäkring”. I ett par andra är det kärleken som visar sin makt att befria: en till och med smått komisk kärlekshistoria ger den kuvade tjänarinnan hennes behövliga mått av självkänsla; den unga lärarinnan, känslomässigt låst efter en brutal chock, blir genom en okonventionell upplevelse löst i sitt inre och får kraft att förstå och förlåta andra. Den Dagmar Edqvist som i ”fallet Ingegerd Bremssen” visade så djup insikt i psykiska sammanhang träder fram bland annat i historien om den hårt tillknutna Deborah Feldt eller i novellen om den klent utrustade pojken som inte tålde påfrestningen av å ena sidan överskattningen, å andra sidan underskattningen av hans förmåga. Ömsint moderlighet träder fram i ett par andra noveller: om den lite löjliga gamla skolfröken som trofast vakade över andras barn; om den nyblivna modern och hennes skräckslagna oro för första barnets hälsa, välfärd och nattsömn – det var ”som att ha en liten tiger i rummet”.
Dagmar Edqvists många vänner skall återfinna alla hennes goda egenskaper i dessa väl berättade noveller.
