Trappan krökte sig ungefär i mitten, och Olle höll sig i ledstångsplankan för att inte trampa fel och snava. Han klev försiktigt vidare och nådde de översta trappstegen. Framför honom låg det rum, där fönstret hängde öppet på ett gångjärn. Det var ruffigt, med genomtrampat golv och nerrivna tapeter. Månen lyste in genom fönsteröppningen och nådde fram till ett par dörrar på båda sidor. Inte en människa fanns i rummet.
Men mitt på golvet stod en gammal gungstol och vaggade fram och tillbaka med ett knarrande ljud. Gungstolen var naturligt nog det första Olle fick syn på. Det andra var en uggla som satt på en av takbjälkarna i ett hörn. Den klippte med ögonen men satt för övrigt alldeles orörlig.
Olles blick gick från ugglan till gungstolen och tillbaka. Då sa den orörliga fågeln:
