Tidens tvång

Smugglarkungens son har blivit fjorton år. Här får vi följa Pänkttis ungdomstid från Realskolan (som var en mardröm) och över gymnasietiden (då världen äntligen öppnar sig). En spännande uppföljning till den kritikerrosade Smugglarkungens son.

Pänktti börjar realskolan. En dag när ungdomarna rusar mot skolbussen, ramlar Pänktti i leran på grusvägen, faller och ser det svarta busshjulet närma sig hans huvud. Han fastnar med sitt långa och tjocka hår under hjulet.

Realskolan är en mardröm. Han har för det mesta betyget B? och han vantrivs. Bäst trivs han i den blå Scania 4:n som transporterar hästar. Han skriver berättelser som föranleder förhör hos polisen. Har han blivit utsatt för en pedofil eller hittar han bara på?

Pappa smugglarkungen visar symptom på magcancer. Och Pänktti får slutligen sin realexamen.

När Pänktti börjar gymnasiet öppnar sig dock en helt ny värld. B? blir A. Hans tid i Haparanda är numera legend i Tornedalen. Bör även berättas för övriga landet, Norden och världen. Han läser ryska, Martinson, skriver och lever en Sturm und Drangtid, men tar studenten med bra betyg, trots att han bara sporadiskt gästat gymnasiet. Han har nämligen haft så mycket annat att göra.

Bengt Pohjanen berättar i högt tempo och stor berättarglädje som består av lika delar ömsinthet och humor. Första delen i denna självbiografi, Smugglarkungens son, blev kritikerhyllad och ett andra genombrott för denna erfarna författare som firar 30 år på förlaget.