Förlorade illusioner

Lucien Chardon må vara fattig och naiv, men han är stilig, ambitiös och därtill övertygad om sin egen förträfflighet. Som journalist, aspirerande författare och poet misslyckas han ändå med att göra sig ett namn i sin stillsamma hemstad. Han uppmärksammas dock av den tilldragande, och gifta, societetsdamen Fru de Bargeton. Hon faller blint för Lucien och paret flyr till Paris där de försöker ta sig in bland den fashionabla noblessen.

När Fru de Bargetons rykte ställs på spel, och kotteriet konspirerar för att utestänga Lucien från salongernas värme förstår han att talang inte betyder någonting jämfört med pengar och skvaller – och att man måste vara totalt skrupelfri för att ta sig upp i hierarkin.

Honoré de Balzacs Förlorade illusioner [Illusions perdues] publicerades ursprungligen i tre delar mellan åren 1837-1843. Romanen ingår i sviten Den mänskliga komedin.

I översättning av Erik Staaff.

HONORÉ DE BALZAC [1799–1850] var en fransk författare, allmänt betraktad som den mest inflytelserike realisten inom romankonsten. Han kallade sina samlade romaner för Den mänskliga komedin [La Comédie humaine, 1829–1848], och av dessa brukar Pappa Goriot [Le Père Goriot, 1835] anses vara hans viktigaste enskilda verk. Balzac hade stor betydelse för författare som Flaubert, Zola, Proust, Dickens och Dostojevskij, men även för politiska tänkare som Marx och Engels.