Kallocain är en dystopisk science fiction-roman som beskriver ett framtida samhälle där individen tillhör staten och endast är ett kugghjul i det stora maskineriet. Statens kontrollsystem fullbordas den dag kemisten Leo Kall uppfinner drogen Kallocain. Denna substans får människor att berätta sina innersta tankar, och är avsedd att användas för att avslöja statsfientliga tankar.
Leo Kall är en god medsoldat, övertygad om Statens förträfflighet, och väl medveten om de offer som individen måste göra till förmån för Statens bästa. Han kämpar dock med sig själv, där han å ena sidan längtar till något bortom Staten, för att i nästa stund rationalisera bort tanken. Han är desperat efter att få veta om han kan lita på hustrun Linda, om hon älskar honom – eller om hon har känslor för kontrollchefen.
Under experimenten med Kallocain hör Leo för första gången andra människor uttala hans egen vaga dröm om något annat; försökspersonerna drömmer om en livsstil baserad på kärlek och frihet i frisk luft och utan övervakning, där Staten inte längre finns.
* * *
Kallocain publicerades första gången 1940 och omnämns ofta tillsammans med andra dystopiska framtidsromaner som Huxleys "Du sköna nya värld", Orwells "1984" och Bradburys "Fahrenheit 451".
