Kolla Jolly!

Ifall ni undrar vad vi är för ena figurer, så ska ni nu få reda på det. Själv heter jag Jolly! Hur i fridens dar kan man heta nåt så konstigt, tycker ni kanske. Men det går förträffligt, särskilt om man har italienska förfäder, och det har jag. Egentligen är jag döpt till Jolanda, men det tycker jag är ett ganska visset namn. Så jag vill helst kallas för Jolly, om ni inte har nåt emot det!

Min mormor är italienska och hon föddes i Italien för vansinnigt länge sen. Hon är sextiofem år nu, så ni kan ju själva räkna ut hur längesen det var. Så småningom gifte sej mormor och så föddes min mamma, och när hon var flicka kunde hon bara tala italienska. Men sen dog min morfar, som jag aldrig har sett, och då fick mormor hux flux en festlig idé: hon skulle flytta till Sverige med mamma, som då var fjorton år.

Mamma heter Maria och hon har kolsvart hår med bara lite grått i. Trots att hon nu för tiden är ganska rund, så skulle ingen kunna tro att hon är fyrtiotvå år. Det beror antagligen på att hon är så in i norden glad jämt. Hon sjunger ta mej tjyven alltid, utom när hon sover! Ni skulle bara höra när hon sätter i gång med sina smäktande italienska sånger, oj oj!