I Månsjuk söker sig Billie, som är trettioett år och egentligen för gammal för sånt, till Paris för att plugga franska på Sorbonne och jobba i en second hand-butik. Men hon har nog snarare sökt sig bort ifrån än till något, nämligen spillrorna av vänskapen med barndomsvännen Luna.
I Paris träffar hon den utlevande, nervige och tilldragande Florian, som hon känner en stark och bitvis oförklarlig attraktion till, till väninnornas stora förvåning. I deras ögon är han en typisk fransk pretentiös pajas. Allt eftersom förhållandet fördjupas märker Billie att hon återigen, i likhet med hur det var med Luna, håller på att förlora sig själv.
Precis som i debuten med romanen Ecstasy lyckas Isabelle Bervenius med sin klara, registrerande prosa skapa en spänning mellan stilens skenbart svala yta och den hetta och de själsliga konvulsioner som den synliggör.
