”Mitt barn” är en långdikt om vanvett och vardag, sötma och ilska. En vacker och grym dikt om moderskapets mörker: om trötthetens monstruösitet, den läckande kroppen och det stilla våldet. Om skör amning och hungerns demoner. Om att i moderskapet bli ett eko av sin egen mor. Men det är också en berättelse om solen och klarheten och hoppet. Och om att kunna ligga i gräset och upptäcka hur blå himlen egentligen är.
