Genomskinlig grå

Jag skriker men ingen hör mig, för det kommer inget ljud ut ur min mun.

Jag hittade inga ord. Det fanns inga ord för de känslor jag hade inom mig.

Från livets första andetag skulle mitt liv bli annorlunda. Det är en sorg som aldrig kommer släppa taget om mig. Jag fastnade inuti den som hatade sig själv, som hatade allt i livet. I en omgivning som fick mig att känna mig, konstig, besvärlig och udda kunde jag inte acceptera den jag blev. Jag var inne i mörkret, men jag tog mig ut ur det.

Min Verklighet består för alltid och den kan få mig att gå sönder av ilska och meningslöshet ibland. Även om det är svårt, så försöker jag göra allt jag kan för att livet ska vara mer värt att leva.