Mathilda Roos roman Vit ljung från 1907 var på sin tid en radikal och kontroversiell bok som handlar om en folkskollärarinnans svåra arbete och bostadsförhållanden på landsbygden. Boken är hennes mest lästa och skapade en opinion som lär ha resulterat i ett riksdagsbeslut som förbättrade folkskollärarinnornas situation och lönevillkor.
Mathilda Roos levde 1852−1908 och gifte sig aldrig. Hon väjde inte för tunga eller känsliga ämnen och var ofta starkt sammhällskritisk i sina texter. Debutromanen Marianne blev en omedelbar läsarsuccé när den kom ut 1881. Hennes böcker tar bland annat upp sådant som kvinnorfrågor, dubbelmoral, sexuella trakasserier och lesbisk kärlek. På senare år har hon uppmärksammats bland annat i Eva Borgströms artikel "Erotisk språkförbistring: om queera läckage i Mathilda Roos 1880-talsromaner" och av Eva Heggestad i boken Fången och fri och på portalen Nordisk kvinnohistoria.
