Det knakar i skogen. Något rör sig mellan träden, bakom den stora stenen. Jag stannar. Lyssnar. Det prasslar i buskarna. Jag tvingar mig att fortsätta och upptäcker små fotspår, av bara fötter, på den mossbeklädda marken.
En melodi fångar min uppmärksamhet, så skön att jag inte kan låta bli att följa dess toner. Kvällens mörker sänker sig över skogen och små ljus leder vägen mot den forsande älven bakom berget. Ljusen tänds och släcks, lockar tillsammans med tonerna, och får mig att le.
En rörelse i periferin får mig att stanna upp. Jag vänder mig sakta om. En ung kvinna, vacker så det gör ont, ler mot mig. Hon höjer handen och vinkar åt mig att komma. Jag kan inte längre kontrollera fötterna, de styr mig mot den förföriskt leende kvinnan. Jag är förtrollad, förförd och förälskad.
