Gästen

"Gästen är en otroligt slug roman, i klass med Ottessa Moshfeghs Ett år av vila och avkoppling. Emma Cline är så skicklig på att fånga både det som döljer sig under en perfekt yta och maktspelet mellan män och kvinnor, där både män och kvinnor utnyttjar varandra för att överleva - fast på olika sätt.”

Annika Wall, Borås Tidning

”I Gästen skriver Cline fram en olycksbådande stämning av förfall, en känsla av att en katastrof när som helst kommer att inträffa. Det kan handla om något konkret, som ett oövervakat barn nära vattnet, eller något mer symboliskt, som att de pooler Alex kommer till tycks bli allt smutsigare. … Det är modigt och skickligt att våga störa och kittla läsaren på detta sätt utan att erbjuda någon omedelbar dramaturgisk tillfredsställelse.”

Johanna Käck, Dagens Nyheter

”Emma Cline skriver med sensuellt driv”

Amanda Svensson, Sydsvenskan

”Att två av mina associationer går till John Cheever och Bret Easton Ellis är ett gott betyg. … Emma Cline skriver fram en värld där alla vet sitt och andras värde, oavsett vilket kapital som räknas. … Gästen är en skickligt skriven och konstruerad roman, rekommenderad läsning”

Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad

...............................................................

Sommaren går mot sitt slut på Long Island och Alex har just blivit ombedd att lämna huset där hon bott den senaste tiden med sin äldre pojkvän. Någonting gick fel och relationen är över: han ska se till att hon får skjuts till stationen så att hon kan ta tåget hem till stan.

Men Alex stannar kvar. Först följer hon med i det som händer motståndslöst, sen med alltmer precision i sitt agerande. Hon är ung och snygg, utan ekonomiskt kapital men med en exakt förståelse för vad andra vill ha av henne och behöver henne till. Long Island är välbärgat med enorma villor och formklippta häckar, solen gassar ner på de privata strandklubbarna och någonstans måste allt denna rikedom kunna öppna sig mot den som inte har något?

Alex har en plan men den kräver att hon håller sig flytande i en vecka, fram till Labor Day. I den nya tillvaron har hon gjort sig fullständigt beroende av andra. Kroppen är en valuta, hennes förmåga att läsa av rummet en annan, en förhandlingsbar moral en tredje. Emma Clines gåtfulla huvudperson rör sig från plats till plats och lämnar mänsklig förstörelse i sina spår.

Gästen är en andlöst spännande roman med stark underström, vibrerande nära gestaltad och samtidigt så ovanligt öppen att hela boken framstår som en spegel.

...............................................................

”Så stark är vissheten om den egna rätten till framgång, om att det förflutna kan upphöra att existera bara man undviker att vända sig om. På så vis är Gästen en berättelse om hänsynslösheten i den amerikanska drömmen - och om den förödelse som ligger och pyr i dess spår.”

Johanna Käck, Dagens Nyheter

”I den pragmatiska, kalkylerande livskonstnären Alex har Cline skapat något så ovanligt som en sympatisk cyniker. Det är ett komplext personporträtt, där Alex, trots att hon skenbart är avtrubbad, likgiltig och avstängd, faktiskt uppvisar ett betydligt större känsloregister än de flesta. I relationen till sina offer pendlar hon mellan förakt och ömhet, egoism och generositet. Hon är en sann människokännare, en form av betraktare som validerar människors existens bara genom att finnas där, som ser och bekräftar deras sanna natur.”

Amanda Svensson, Sydsvenskan

”Clines bildspråk är ofta sådär träffsäkert utan att ansträngningen bakom görs märkbar. … en hyperrealistisk roman som doppar sig i Baudrillards simulacrum-teori likväl som den är en svidande uppgörelse med hur vår tids besatthet av yta har gjort oss helt okänsliga för ansvar och omsorg. Här går Cline längre in i det som är trasigt i oss, och om hennes tidigare böcker har varit genomgående bra tvekar jag inte att kalla den här för bättre.”

Björn Kohlström, Bernur

”Detta är en välskriven roman, med en stark huvudkaraktär som känns trovärdig. Att historien utspelar sig under en så kort period är imponerande och det hela tiden lite dimmiga tidsperspektivet är lika bra skrivet som klassperspektiven.”

Emilia Nilsson, BTJ 4 av 5