BARA SÄLLAN — en gång vart sjunde eller tionde år — är vädret sådant att hjortronen kan mogna på myrarna runt Ön uppe i Västerbottens vildmark. Då täcker bären i milsvida mattor den jord som annars knappt bär gräs åt fåren. I lika utarmad grund spirar Öns människor, men romanen om deras öden har ändå blivit en rik, ibland munter, ibland hjärtskärande bok, där livet pulserar i varje rad och varje ord blir en protest, lågmäld eller lågande, mot människans villkor.
BARA SÄLLAN förmår en roman att som Hjortronlandet genast föra läsaren in i sin värld och låta honom träffa alltigenom levande människor. Franz, Claudette, Marit, Robert, Nordmarks och Skrattars — de är inga litterära symboler utan mångskiftande mänskliga varelser, uppbyggda av ont och gott, av ynkedom och ibland något litet storhet.
